ankomsten

När vi kom in till förlossningen klockan 7.55 trodde jag att det var falsklarm och att vi skulle få vända hem igen, men jag hade fel. Det var dags!
Efter 14 timmar på förlossningen, fick vi äntligen träffa vår son, vår Oscar.
Känslan av att föda fram en liten bebis och få upp honom på magen är helt obeskrivlig.

Natten mellan onsdag och torsdag vaknade jag vid 3-tiden och hade lite ont i magen, sammandragningar, trodde jag och gick på toa. Där fick jag se att jag hade blodblandade flytningar. Jag antog att det kunde vara slemproppen eller nåt och var för trött för att orka bry mig mer, så jag gick till sängs och somnade om igen.

Vid 6-tiden vaknade jag igen, fortfarande med sammandragningar. (som jag nu efteråt förstår var värkar). Dan vaknade också och när han fick höra att jag hade ont med jämna mellanrum, så var han inte sen att hämta en klocka, så att han kunde ta tid på värkarna. Till en början höll de i ca en minut och det var 5-6 minuters mellanrum.

Jag ringde till förlossningen, mest för att fråga om de blodiga flytningarna. Jag fick svara på en massa frågor och fick reda på att det var helt normalt att man blöder när det börjar bli dags. Vi hade ännu inte tagit tid på så många värkar, så sköterskan föreslog att vi skulle avvakta lite och ringa tillbaka om värkarna tilltog.

Jag tog en varm dusch, samtidigt som jag instruerade Dan vad som skulle packas i BB-väskan. Vi hade packat det mesta, men hade ett par småsaker kvar. Dan sprang alltså runt som en yr höna, samtidigt som han tog tid när jag sa "nu, nu kommer det en till". Han tyckte att jag skulle ringa till förlossningen igen, för nu var det 4-5 minuter mellan värkarna. Jag däremot, trodde fortfarande att det var falsklarm *s* och tog det lugnt med en tallrik fil och flingor. Tillslut gjorde jag som Dan sa. Återigen fick jag svara på massa frågor (konstigt att de inte antecknar när man ringer första gången). Sköterskan sa att vi kunde komma in för koll.

07.55 kom vi till Huddinge sjukhus och blev visade in i ett undersökningsrum. Jag fick lägga sig på en brits och blev kopplad till en CTG-apparat. Bebisens hjärtljud lät bra och vi blev lämnade ensamma i rummet. Mina värkar gav knappt utslag, enligt mig berodde det på att bandet satt för löst, för jag hade ont ont!
Plötsligt kom barnmorskan Karin inrusande och utan att presentera sig började hon, med ctg-plattan, leta efter bebisens hjärtljud. Hon hade sett inifrån sköterskerummet att hjärtljuden sjunkit från 130 till 90. Hon letade och letade och larmade tillslut efter hjälp. In kom en annan barnmorska och det blev prat om att tillkalla läkare, men efter en stund så fann hon hjärtljuden igen. Att de försvunnit berodde antagligen på att bebisen vänt lite på sig därinne, så att den där ctg-apparaten fått in min puls istället. Jag minns att jag blev nervös, men att jag samtidigt tänkte att bebisen inte kunde dö nu, nu när vi var så nära.
När sköterskan märkte att allt var bra, så presenterade hon sig och pratade lite med oss, ställde lite frågor och började fylla i journalen. Hon undersökte hur öppen jag var...och det var redan öppet 4 cm!

Strax därefter fick vi ett förlossningsrum. Jag hade nästan varit helt inställd på att få åka hem igen, så jag var ganska oförberedd. Det kändes konstigt att komma in i rummet. Nu var ju allt på riktigt, nu skulle här födas! Undersköterskan kom in med sjukhuskläder till mig och kopplade mig till en ctg-apparat igen. Jag fick ligga med den en lång stund och bebisens hjärtljud var bra. Mina värkar gav fortfarande dåligt utslag.

10.30 kom Karin in igen, hon föreslog att jag och Dan kanske skulle ta en promenad utanför sjukhuset eller nåt, men först skulle hon känna om det hänt nåt...och visst hade det det! Nu var jag öppen 6 cm. Karin ändrade sig om promenaden och tyckte att det nog var bäst att vi stannade inne.
Hon berättade att hon tvivlat lite på mina värkar, eftersom jag såg så oberörd ut när de kom.
11.30 kom Karin in igen och undersökte om det hänt nåt...Gissa?! Jag hade då öppnat mig till 8 cm! Vad skönt tänkte vi, det här kommer ju vara klart senast 15.00! Jag blev kopplad för ännu mer ctg.

Jag fick hotpack att lägga på magen för att lindra smärtan, sen så tog jag en varm dusch, som hjälpte jättemycket, värkarna kändes knappt i det varma vattnet.

Till Lunch blev det pannkakor (2 st!?) och köttsoppa. Vi delade på maten, för nu när det verkade gå så fort fram, ville inte Dan lämna mig ensam någon längre stund för att gå ner och köpa mat. Efter Lunchen kollades bebisens hjärtljud var 15:e minut och de lät så bra så! Jag duschade igen...

Vid 13-tiden var det skiftbyte och vi fick en sköterska som hette Eva. Hon verkade lika rar och gullig som den förra tyckte vi. Hon tänkte känna om jag öppnat mig nåt mer, men tänkte att hon kunde vänta lite, det är ju roligare om det hänt mycket än inget alls sa hon.
13.45 började jag andas in lustgasen, jag tajmade den lite dåligt i början så den hjälpte inte så mycket, men tillslut fick jag kläm på det. Lite billig fylla blev det, men mest så att jag mådde lite illa stundtals. Tackochlov så sa jag inget dumt, som jag hört att vissa kan göra när de andas in den där knepiga gasen *s*. Eva tyckte att jag var en tålig patient som började så sent med bedövning och som verkade så oberörd av värkarna. Dan som mest bara gick runt i rummet, checkade bebisens hjärtljud på den där apparaten och så, fick i uppgift av Eva att badda min panna, men när jag hörde att Dan var på väg mot mig, så fräste jag att han inte alls skulle badda nån panna och att han skulle gå och sätta sig istället. Jag tyckte inte att jag var nåt svettig och tyckte just då bara att det var jobbigt att Dan bara skulle stå och se på och ändå inte kunna göra nåt åt min smärta.

14.30 Kände Eva efter hur öppen jag var och hon tyckte 7 cm...(istället för 8 som de sagt för tre timmar sedan).

16.10 satte de på värkstimulerande dropp, så att förlossningen skulle få fart igen. Men det krävdes 3 stick och en till sköteska för att få till det. Första sticket Eva gjorde blev helt åt skogen och gjorde så att blodet sprutade, hon fick en stor röd fläck på sina byxor och stänk på sängen.

17.00 var jag öppen 8 cm *igen*. Jag ber om EDA, som narkosläkaren kommer och ger en timme senare. Hans nål var en aning kort, så första försöket gick inget bra och nästa gång så tryckte han in nålen så långt han kunde...och då kom den in så långt som det behövdes. Jag kände inte mer än att läkaren kände lite på min rygg.
Eftersom bebisen var lite busig och inte låg riktigt stilla när de kollade hjärtljuden, så satte de en huvudelektrod på bebisens huvud istället och därmed tog de hål på fosterhinnorna så att vattnet gick och så att huvudet kunde tränga ner ytterligare. När vattnet forsade ut, såg de att hade bajsat i vattnet. Detta gjordes 18.45 och då var jag öppen 10 cm! Nu började krystvärkarna komma och jag kunde inte stå emot att krysta. Tidigare hade jag orkat gå runt lite i rummet, men nu orkade jag inte ens stå på benen, att bara vända sig i sängen var nu jobbigt och gjorde ont! Dan servade mamma med vatten och saft. Undersköterskan kom in med en toastol för att få mig att försöka kissa, men det funkade inte, så 20.15 tappade de min blåsa. Det var ett helt projekt att ta sig från sängen och till toastolen och sedan tillbaka igen.

21.00 var det skiftbyte igen och det var sköterskan Harriet som tog över. Krystvärkarna blev starkare och starkare och nu gick det verkligen inte att hålla emot. Hon tyckte att jag skulle låta bli lustgasen för en stund, för att lättare kunna krysta ordentligt, men den var nu min bäste vän och den höll jag hårt i!

Harriet bad att få känna efter medan jag fick en krystvärk, så hon kunde känna om bebisens huvud var på G...och det var det! Sköterskorna sa att de bara skulle förbereda lite och sen skulle jag få börja att ta i. De tog in en sug, som de skulle suga ren bebisen med direkt som han kommit ut...eftersom han bajsat inne i magen. Bebisens hjärtljud blev svagare och sjönk ner mot 70 slag/minut, så de sa åt mig att börja krysta!
Jag låg sedan några timmar på sidan, med ena benet i fotstöd, men fick nu vända mig till rygg när jag skulle börja krysta på riktigt.

Dan stod vid min sida och sa hur duktig jag var och kikade mellan mina ben, när Harriet sa att "nu ser man huvudet". Efter bara ett par krystningar (jag tog i allt jag kunde och trodde aldrig att jag hade sån kraft som jag hade) var bebisen ute! Direkt efter att de sugit honom ren i näsa och mun, fick han komma upp på min mage. Det var en helt fantastisk upplevelse och nåt man inte kan beskriva i ord!

4610 gram och 53 cm lång!

uppvaktningen.

blomma från farfar och Eva	Röda rosor från gammelmormor och gammelmorfar
Blommogram från farmor och Roger	Blommogram från pappas chef med fru
Gula byxor och jacka, vita hängselbyxor och en body från gammelmormor och gammelmorfar	Tre tröjor och två tuffa byxor från farmors systrar Elsie och Annelie
från mammas kompis Jenny	från gammelfarmor
från morfar	från morfar
Tre bodys från morfar	Mjukisbyxor och två bodys från mammas farbror Eskil och AnnaKarin
Sparkbyxa från morbror Peter och Linda	Body och byxa från mammas kompis Linnéa
Dress från pappas gamla chef Roffe och Maud	Sparkdräkt från mammas kompis storasyster Ylva med lilla Ida
Sparkdräkt från Anita (mormors moster) och Olle, samt Börje (Anitas svåger)	Blommogram från mammas kompis Diana och Micke
Litet sött mjukisdjur från mammas kompis Birgitta	Blommogram från familjen Hedström, där mamma jobbat
Nalle och Barnbestick från alla på Pappas jobb!	Mjukisdjur från Lennart (mormors kusin) och Vanja med lilla Izabella
Body från mormors vän Carina i Finland	Tre bodys från farfar och Eva
Body, skjorta och byxor från mammas kompis Therese och hennes lilla Filippa, som är mammas guddotter	Babyfilt och sparkbyxa från Ulrica (mormors kusin), Göran, Malin och Rebecca
Skallra från Albin och hans mamma
T-shirt och byxa från Madde m. familj	Pyjamas och ett egengjort lapptäcke från Lotta m. familj (som mamma jobbat hos)
Tre söta bodys från Lotta och Maddes mamma Ingrid	Stålmannendress från Suneetha och hela familjen!
Speldosa från farbror Ronnie med familj	Snobben t-shirt och strumpor och ett par jeans från mammas kompis Ulrika och hennes Micke