ankomsten

Klockan 19.20 hade vi tagit tid på sammandragningarna/värkarna i en timma och de kom med 6-10 minuters mellanrum. Jag ringde till förlossningen och de tyckte att vi själva kunde avgöra när vi skulle åka in. Dan och Oscar badade och vi tänkte det var bäst att han somnade innan vi åkte. Ringde till Peter och Linda och underrättade dem om att de kanske behövde komma hit senare. Jag var dock lite pessimistisk och trodde att vi skulle få vända och åka tillbaka om vi åkte in, så jag ville vänta in i det sista. Värkarna måste ju liksom göra någon nytta och öppna livmodern och jag var inte säker på att jag hade tillräckligt ont för att det skulle ha hänt något (men så sa jag när vi åkte in och födde Oscar också). Det var Dan som var med pådrivande att vi skulle åka in. Tillslut förstod jag att det var nog bäst att åka in i alla fall, ville ju inte vänta för länge heller, så det skulle bli födsel i bilen.

Värkarna gjorde ont, så ont. Medan Dan nattade Oscar, packade jag ner det sista i väskan och ringde hit barnvakterna. 21.15 åkte vi från parkeringen. det var lite halt, så Dan tog det försiktigt. Jag satt i baksätet och hoppades på att vara framme snart. Det började kännas verkligt. Nu kanske vi verkligen skulle in och föda barn. Vi kom in 21.45 och fick komma in på vårt förlossningsrum med en gång.

Jag fick svara på en massa frågor och lämna urinprov. Jag var kissnödig, men fick inte ut många droppar. Fick så onda värkar under tiden på toaletten, så att jag nästan blev rädd. 22.10 satte barnmorskan en ctg-kurva och lämnade oss ensamma. Jag tyckte att jag fick ligga med den i evigheter. Barnmorskan kom in några gånger och kollade på remsan. Allt såg bra ut. Jag bara väntade på att hon skulle känna om jag var öppen något! Jag kände det som om vi bara var där på undersökning, att vi snart skulle få åka hem.

22.40 ville hon äntligen känna och då var jag öppen 5 cm! Det kändes jättebra och efter det, kunde jag börja känna mig hemmastadd och verkligen ta in att nu, nu skulle det bli bebis! Jag var fortfarande kissnödig, men det kom inte alls mycket på toaletten. Av någon anledning var värkarna så kraftiga då jag var på toaletten. Det var hemsk att sitta där ensam och ha så ont.

Jag försökte att gå runt i rummet och stå mycket och jag tycker att jag klarade det riktigt bra, riktigt länge. Jag kände hur tröttheten kom krypande, hade ju inte vilat något på hela dagen. 23.40 provade jag att ta en varm dusch. Jag vågade inte gå till toaletten ensam längre, så Dan fick följa med. Medan jag duschade, satt han på toastolen, vi pratade inte mycket, men känslan och tryggheten att ha honom där då värkarna kom, gjorde mig lite lugnare.